Sena nätter, sena mornar...

För er som känner mig så kommer detta nog inte som en chock, under den tiden jag varit här har jag gått och lagt mig sent och gått upp sent. Med sent menar jag läggdags vid 1-2 tiden och uppstigning vid 10-11. Denna trenden har hållt i sig även nu när Luiza går i skolan, tyvärr... Visst kan jag förstå migsjälv med att inte vara så intresserad av att vakna upp och inte göra något med någon och sen så är jag fortfarande sjuk, men ändå. Jag försöker gå upp tidigare, men ibland vill kroppen liksom inte reagera. Jag kommer försöka gå upp tidigare och göra något av mina dagar och till och med imorgon lär jag vara så gott som frisk. Fernanda brukar gå upp ganska tidigt, 9-tiden, och förmodligen lär jag gå upp med henne då hon brukar gå till stranden och ja, varför inte följa med henne?

Fick en tråkig nyhet från min far för några dagar sedan, hans moster Gunhild har gått bort. Hon har legat inskriven på sjukhus sedan december och jag blev väldigt ledsen när jag fick höra detta. Till er släktingar där hemma ska ni veta att jag tänker på er, har fått tråkiga nyheter från bägge sidor om mig, dvs från mammas och pappas sida, och oavsett efternamn tänker jag på er. Även om jag är långt borta fysiskt är jag det inte psykiskt...

Nu ska jag se ifall något nytt har hänt, burkar kolla upp de svenska nyheterna trots att jag befinner mig en bit bort...