Nyår

Jag har fått många frågor om hur nyår firas här nere, och tro mig, jag har inte glömt att skriva det, jag har bara inte haft tid... Men här kommer det. Nyår firas på ett ganska speciellt sätt här nere, den största skillnaden från Brasilien och Sverige är att raketer är olagliga här, man behöver alltså inte vara rädd för att bli attackerad av raketer när man firar. De enda raketerna som skickas upp skickas upp av staden Rio, de är de enda som får göra det. Raketerna skickas ut över havet så ingen ska kunna bli skadad. I år kommer det bara vara fyrverkerier vid Copacabana, inte vid de andra delarna som det brukar vara, varför vet jag inte. Därför väntar uppemot 2 miljoner besökare till Copacabana, jämför det med 1 miljon i vanliga fall så kan ni räkna ut att det blir ganska fullt...
Vädret spelar såklart en stor roll här nere, det brukar regna och det kommer det säkert göra ikväll med, så spontanitet är nyckelordet ikväll. Vi kan inte veta vad vi ska göra förän 10 minuter innan vi gör det. Vi har lite småplaner som vi kan utgå ifrån beroende på vilket väder det blir.

Man har även en speciell klädkod här. Först och främst välkomnar man det nya året i helt nya kläder, allt ska vara nytt. Allt ska även vara färgat. Man har olika färger för olika förhoppningar inför det nya året. Bland annat är vitt färgen för fred, blå är lugn, grön är hopp och hälsa, rött är passion och rosa är kärlek, guld och gul är pengar, orange är glädje. De är de grundläggande färgerna. Det förekommer såklart andra färger, men dessa är grunderna. Jag kommer, som majoriteten av de som är här, bära vitt. Vit t-shirt, beige/vita shorts och beige sandaler.

Man har traditionella ritualer som är att äta vindruvor och gröna bönor under ett bord, det första målet på det nya året, är man på stranden hoppar man över 7 vågor, kysser en person vid 12-slaget, första steget man tar på det nya året ska vara med höger fot. Det är de Luiza kom på på rak hand, kommer ni, som vet, på fler så skriv in de i kommentarsfältet nedan. Vi kommer nog inte göra alla, men beroende på vart vi kommer vara så kommer vi säkert göra några av dem...

Vi har nyårsstädat Luizas rum så det är fint i alla fall och nu sitter vi och gör inget speciellt.

Just det, såklart finns det arrangerade fester, men de är ganska dyra. Några av Luizas kompisar ska till en som kostar ca 700:- (SEK) om inte mer, per person. De stora kostar ganska mycket mer såklart, vid kristus kostar det ca 2200:-, sockertoppen lika mycket...

Nu ska vi gå ut och köpa lite småsaker innan nyår, så vi hörs nästa år!

Oroa er inte, kameran är fulladdad och kortet tomt, så det lär bli en hel del bilder...

Gott Nytt År!

Tillbaka i Rio

Igår kom vi så tillbaka till Rio efter julfirande i Vitória. Det tog nästan exakt 8 timmar, med stopp, så vad jag sa senast stämmer... Vi var rädda att det skulle regna hela vägen hem, men det kom några få skurar och sen var det hela över. Vi såg lite av översvämningen som vi har hört om här nere, men det var inte så farligt. Rio hade blå himmel utan hotande moln, så det var inget att vara bekymrad över. Flygplatsen i Rio har tydligen stängt ned nu under nyår pga regn, men vad jag precis fått höra burkar de internationella flygen gå ändå...
Vi bytte resten av klapparna igår, de som inte byttes den 24e. Jag gav en tvål som såg ut som en chokladkaka till Luiza, jag fick ett pussel av familjen Holst hemma föreställandes mig och Hugo på min student (se bild). Jag och Luiza fick varsin tomte av mormor, väldigt fina. Jag fick en tunn blå tröja av Bia. Tröjan hade ett motiv målat av en lokal målare, såg ut som en man som spelar piano. Av Luiza fick jag ett par sandaler, typ havaianas men väldigt fina. Jag fick även en kopp där det står, översatt till svenska, avundsjuka försvinn. Med det menas att här nere tror man att ifall någon är avundsjuk på någon för något den har kommer något dåligt att hända. Så med den koppen vill man att avundsjukan ska försvinna.

Idag ska vi gå ut och byta lite kläder till bättre storlekar, mina sandaler till en större storlek etc. Vädret lockar inte så mycket, men det måste göras.

Nu ska vi gå. Hörs sen...

Några dagar senare...

Senast jag skrev vad juldagen, så jag tänkte skriva lite om vad som hänt sedan dess...
På juldagens kväll gick vi unga, jag Luiza, Nanda, deras två kusiner André och Lucas och Lucas kompis, till en pizzeria, ganska god pizza, men servicen kunde varit något bättre. Vi fick beställa efter 15 minuters väntan på servitören och det tog ca 45 minuter innan vår familjepizza kom. Vi beställde då genast en till så att vi inte behövde vänta lika länge efter första pizzan, smart val. Något konstigt var det dock med vår servitör, han blev förvånad över att vi ville ha ost på pizza nummer två och att vi inte ville ha det på efterrättspizzan, en "pizza" med enbart jordgubbar och chokladsås på...
Igår åkte vi till grannstaden Vila Velha och satte oss på deras mörka sand. Sanden är malda snäckskal, så den var något mörkare än den i Rio. (se bild 1) Efter stranden åkte vi till en väldigt trevlig restaurang, mycket god mat. Därefter åkte vi hem till hotellet och tog en dusch innan vi gick med Lucas hem och spenderade kvällen där. Vi åkte en snabbis till ett shoppincetrum då Luizas faster skulle köpa de båda systrarnas julklappar i efterskott. Vi köpte med oss mat, Subway, och åkte hem till dem igen.
Idag åkte vi till Cassianos kusin för att fira hans mormors syster som fyllde år. Väldigt vackert hus i ett sorts reservat. Backen upp till huset var dock ganska brant, den var nästan så bilen inte kom upp... Ihusets trädgård har de ett litet plantage, så jag lektte fotograf där, lite bilder på bananer (små gröna, inte stora gula), Cashew (det stora är frukten och det lilla bruna under är nötterna) och Lime blir det jag lägger upp här, även en bild av reservatet, upp från huset. I den ordningen... Sedan tänkte vi åka till kloster för nunnor som ligger högst upp på ett berg, men de hade stängt för turister när vi kom, så vi åkte till ett hotell som låg ganska högt upp det med, så därifrån kommer sista bilden som är ett panorama av Vitória, vi bor ungefär i mitten av stranden, fast längre bak.
Nu får vi se vad vi gör ikväll ifall vi orkar göra något speciellt. Förmodligen inte.

Något jag märkt under min första månad, det är faktiskt en månad jag varit här nu, är att här är man mer "avslappnad" än i Sverige, dels positivt och dels negativt. Positivt såvida att man kan göra vad man vill utan att behöva tänka på hur andra reagerar, inte med allt såklart. Negativt med att man måste tvinga fram sig ibland, man flyttar inte på sig när det kommer någon med barnvagn etc.
Gällande bilar så har de liknande filsystem som i Sverige, fast bredare filer. Detta är tänkt så att bland annat ambulans ska kunna komma fram enklare, men det har blivit så att det är ytterligare en fil istället, är det tre filer i markeringen är det fyra på gatan osv. Det kommer mer observationer ju mer jag tänker på dem, men nu har ni en liten bild av det i alla fall...

Just det, det kan hända att min svenska försämras när jag är här nere, det märker jag i alla fall när jag pratar, rätta mig gärna så jag inte förvanskar det svenska språket...

Julafton

Igår var det som bekant julafton. I Sverige firar man själva aftonen, den 24e, med familj och vänner, man äter mat, ganska mycket sådan, tittar slentrianmässigt på Kalle Anka klockan 15.00 trots att man kan varenda replik sedan barnsben. Sedan är det dags för presenterna, något som ibland kan ta upp emot flera timmar ifall man är många eller har ett stort berg under granen...

Men här är det lite annorlunda. Igår när vi kom till Jorge, Cassianos bror, så var det ganska tomt där, men efter hand kom det fler och fler och jag började oroa mig över hur många som skulle komma och hur lång tid själva paketöppnandet skulle ta. Men jag var lite lugnare då jag fick veta att man bara skulle dela ut en present till vardera person man hade köpt till, så alla paket delades inte ut, men mer om det senare.
Jag pratade med släktingar och lärde känna de två kusinerna från Cassianos släkt, väldigt trevliga killar. Den ena lite mer blyg än den andra, men det är förståerligt då det inte är varje dag som man pratar engelska...
Sedan var det dags för maten, massor av god mat. Cassianos syster lagade maten och hade jag inte haft lite ont i magen från början hade jag nog ätit upp allt... Sedan var det dags för presenterna, den stund jag våndats hela kvällen. Present ett och två gick på som jag är van vid, men nummer tre och framåt vällde det in paket, dvs man gv huller om buller och inte en och en.
Av Luiza fick jag en väldigt fin t-shirt, vit med ett par pilot-solglasögon på. I reflektionen av glaögonen ser man sockertoppen, en av Rios mest kända siluetter. Av Luizas familj fick jag en vit/blå randig skjorta, väldigt fin. Jag har funderat på att köpa en i ett par månader, men jag har inte kommit till skott.
Luiza fick, av mig, den stora Pippi Långstrump-boken inlindad i en Pippi-handduk. Boken var såklart på svenska så nu blir det läsa av. Fernanda fick en Chock-U-Lator, dvs en miniräknare som ser ut som en chokladkaka. Cassiano fick en t-shirt som det står Göteborg på, en tröja som han för övrigt använde idag, och Bia fick en bok som heter "Göteborg horizons", dvs en informativ bildebok över Göteborg. Jag har hört att de gillar sådana i familjen.

Under kvällen kom jag och Luiza fram till att jag nog har någon sorts allergi då jag har blivit mer och mer öm i min hud, det är än så länge bara från midjan till halsen, men ändå. Idag köpte vi någon sorts salva som skall hjälpa, hoppas den gör det. Har även köpt piller för sur mage, min mage gillar nog inte att jag dricker så mycket kaffe och läsk som jag gör...

Precis hemkommen från en familjemiddag nu, vi får se ifall vi går ut ikväll eller ifall vi stannar på rummet...

PS. Som ni förstår hittade jag ett uttag som kunde ge min dator ström, så det kan bli fler bloggar härifrån...

God Jul från Vitória!

Nu är vi i Vitória, en kuststad 8 timmar nordost om Rio. Vi ska som sagt fira jul här och vi kom fram vid midnatt igår. Det var en lång och ganska upplevelsefylld resa. Första gången för mig inne i landet, såg ett vackert landskap målas upp framför mig och många bilder blev det, inte lika vackra som verkligenheten, såklart, men ändå.
Vitória är en fin stad, jag vill inte kalla den liten, men den är något mindre än Rio. Eller ganska mycket mindre. Vi bor på ett hotell nära kusten och vi ska ikväll till Cassianos bror och fira jul där.

Som ni förstår har jag internet här, men jag vet inte ifall jag kan ladda upp mitt batteri i datorn, så jag kan inte lova några inlägg, men jag ska försöka.

God Jul på er alla!

Studentesten

Igår var det så dags för den så omtalade studentfesten. Det är den som man klär upp sig inför och där de gamla eleverna säger hej då till sin gamla skola, på riktigt.

Jag, Luiza och Fernanda tog en taxi till platsen där de hade festen, det var i en stor gammal lokal i centrum, den äldsta delen av Rio. Väldigt vacker plats. Jag hade på mig min kostym med en grön skjorta och en grön/silvrig slips. Samma som jag hade på min studentbal för er som såg mig då. Luiza var klädd i en svart klänning med vit "krans" som gick som en rektangel från axlarna och en bit nedåt. Hon hade även gyllene smycken. Fernanda hade på sig en lång vacker orange klänning. Bilder på allt kommer när jag lagt in de i datorn. När vi kom dit var det redan lång kö för att komma in, men när de började släppa in folk gick det rätt snabbt. Man var tvungen att ha med ID handlingar för att kunna få ett armband som visade att man fick ta del av de starkare dryckerna och som tur var accepterade de mitt svenska körkort... Vi gick omkring lite grand och såg på den stora festlokalen. Den var ungefär som Göteborgs domkyrka i storlek, lite "längre" och något bredare, men nu har ni iallafall en uppfattning. Det fanns lite plockmat innan själva huvudrätten kom in. Allt var väldigt vackert, stora ståtliga pedistaler med blombuketter på, massvis med värmeljus, vilket såklart gjorde det ganska svettigt i kostym, och annat som gjorde allt väldigt vackert! Det var pasta till middag och allt vi serverades var väldigt gott! Efter maten gick vi till dansgolvet som var ungefär 50 meter bort och där folk dansat sen allt startade.
Det var trevligt att se hur unga och gamla, dvs allt mellan 15-åringar och 60-åringar hade roligt tillsammans, något man inte ofta ser i Sverige.
Det blev en sen kväll då allt började klockan 23, så jag och Luiza kom hem vid 4-tiden i morse...

Nu håller hela familjen här på att packa grejer att ta med på resan till Vitória där vi ska fira jul. jag är färdigpackad och vi ska nog åka snart.

Vet inte hur mycket jag kan skriva där nere, inte säker på att vi har så god tillgång på internet.

Om jag inte skriver innan dess, så God Jul på er alla!

Ligger och "lyssnar" på festen som pågår i grannhuset. De har ett väldigt dåligt band som sjunger och spelar i otakt, och väldigt väldigt högt... Vi kom hem från stranden vid ungefär 17-tiden efter en väldigt trevlig stund på Ipanema. Solen stod så gott som i zenit så jag kunde knappt se min egen skugga när vi gick och letade en bra plats. Vilket inte var så svårt då det är måndag och då jobbar folk. Jag brände mig nog lite i ansiktet, men det är ytterst lite. När vi kom hem hit fick jag ett paket i handen, adresserat till mig, jag förstpd direkt att det kom från familjen i götet. Väldigt fint julkort på en sovande familj, särskilt fint då det var jag som tog det ;) Det var även ett paket i, men det får vänta ytterligare 2 dagar innan det öppnas, fast jag var väldigt lockad...
Försökte köpa ett telefonkort idag men vi hittade inget någonstans, så det där med att jag kanske ringer några av er, glöm det de närmsta dagarna... Eller i alla fall förän Januari...

Nu verkar det som om bandet utanför har tagit en paus, äntligen, hoppas att en sträng går av eller något annat så de inte kan forstätta...

Strålande sol, med lite moln...

Idag är det en vacker dag, solen skiner och de enda moln man ser är vita ljusa moln, så det blir en skön dag vid stranden. Antar att vi går om ungefär 1½ timme. Tyvärr ser framtiden mindre ljus ut än himlen, den riktiga sommaren med klarblå himmel kommer inte förän i mars och det kommer regna ganska mycket första och sista veckan i januari, även en del i februari, något som aldrig händer här. Just det, igår listade jag ut hur man ringer utlands samtal från min mobil, men jag kommer aldrig göra det igen, det kostar 3,50 Reais/påbörjad minut, dvs ca 10:- per påbörjad minut, så nu kommer jag köpa ett telefonkort och ringa från telefonkiosker. Så får ni ett samtal där det står +55.... så kan det mycket väl vara jag...

Barra da Tijuca

Idag åkte jag med resten av familjen till Barra da Tijuca. Det är en del av Rio som ligger en bit bort. Där kan man tyvärr inte gå omkring, allt är en enda stor motorväg med avfarter hela tiden. En del av Barra kallas Miami då det ser ut som Miami i USA, höga lägenhetshus, några lägre hus och många shoppincentrum. Inte bara det, men jag kan inte förklara så mycket bättre just nu. Jag tror att vi räknade till 8 shoppingcentrum på en sträcka av 1 mil. Och de är stora. De har även mindre hus som bara är en butik, den minsta är Wal-Mart, kändis från staterna. Den är ungefär som ICA Maxi för er som varit där. Lite större. Anledningen till att vi åkte till Barra var att Luizas moster har en lägenhet där som de använder när de kommer till Rio, de bor i Bela Horizonte som ligger en bit bortanför Rio. I den lägenheten har kusinen en klänning som hon behövde till Nandas fest på måndag. Efter en stunds snurrigheter hittade vi den och vi åkte och åt mat på Cervantes, en restaurang med väldigt stora portioner, passar mig utmärkt. Därefter åkte vi till en butik, typ Mediamarkt eller något sånt, fast mycket mycket mindre. De har lite av allt och jag var ute efter en S-videokabel, tror jag berättade om det tidigare, om inte så var det för att koppla ihop Luizas dator med TVn. Jag hittade en och sen åkte vi hem. Tog några bilder från bilen, lägger upp de så ni får se hur det ser ut var vi var någonstans. Kabeln funkade bra men såklart kom det inget ljud, man måste ha en ljudkabel, så Cassiano ville göra en. Han tog fram några gamla kablar och insisterade att vi skulle försöka. Det gjorde vi och 45 minuter senare insåg vi att vi misslyckats. Föga förvånande. Imorgon kommer Cassiano köpa en sådan kabel så vi kan få det att funka.
Sen gick vi till Lagoa, lyckades med mycket möda och stort besvär komma fram genom folkmassan som trängs för att se och ta kort på den enorma julgranen. Såklart gjorde vi det med, tog kort på granen, men vi valde en mindre full plats. Sedan gick vi tillbaka och här är vi, håller på att göra oss i ordning för sängen. Det verkar bli bra väder imorgon så vi hoppas att vi kan gå till stranden, men jag förväntar mig inget...

Svensk middag

Idag var det dags för den svenska middagen, men mer om den senare.
Luiza och Nanda skulle göra i ordning sitt hår inför måndagen, Nandas "studentfest", och eftersom de skulle till Ipanema följde jag med. Jag kunde ju gå i lite butiker medans de blev ompysslade. Jag var på jakt efter en s-videokabel och en ljudkabel så vi kunde koppla in datorn till TVn då vi har filmer på datorerna här som vi inte kan bränna ut på DVD. Men jag hittade inget, var nära, men tyvärr inget positivt resultat... När Luiza och Nanda var klara hade jag gått fram och tillbaka på huvudgatan i Ipanema i 1½ timma ungefär, och det var ganska varmt, tänk er Universeum (utställningshus i Göteborg) och deras "rum" regnskogen, så varmt var det. Och är det. I alla fall så fuktigt, nästan varje dag...
Därefter köpte vi lite saker till middagen ikväll, potatis och gräslök. Cassiano köpte turkisk "sour cream" som är liknande vår gräddfil, fast något surare, så vi blandade det med det enda vi hade hemma, grädde/crème fraîche och det blev ganska likt. Jag hade tagit med Senapssill och skärgårdssill från Sverige och även knäckebröd. Det var middagen och efter fundersamma miner och förklaringar om vad det var vi skulle äta började de äta. Den som var mest orolig var nog Cassiano då han ätit surströmming och var rädd att det skulle vara samma sak, men det är det ju inte precis...
Alla gillade maten, även Luizas kusin som är här på besök till tisdag.
Efter maten var det dags för efterrätt, eller pepparkakor och glögg i alla fall. De gillade det med och nu sitter de och pratar högljutt och glatt inne i vardagsrummet. Det finns bilder på hur bordet såg ut när det var dukat, men de har jag inte än, de kommer när jag fått dem...

Vi hade tänkt att gå ut ikväll jag och Luiza, men efter denna maten är vi knômätta, så går vi ut går vi ut imorgon. Vädret verkar i alla fall vara på vår sida.

Temperatur idag: ca 28 grader och skinande sol.

Inte så spännande

Igår hände det inte så mycket, Luiza gick till sina två sista prov och jag sov. På kvällen stack jag ut själv och sprang 3 km, det gick på 16 minuter, ungefär vad jag trodde, men jag hoppas att kunna förbättra den tiden framöver. Sen tittade vi på "the butterfly effekt" som handlar om en kille som går tillbaka i sina minnen och gör förändringar som sedan påverkar sin och andras framtid. Väldigt förvirrande i början men väldigt bra i slutet!
Idag ska Luiza fixa till sitt hår och jag ska förbereda inför den svenska middagen jag skall hålla ikväll, sill, potatis, knäckebröd, gräddfil och gräslök... Hoppas jag inte klantar till det totalt...

Längsta dagen hittills...

Idag var det en tidig och lång dag. Vaknade med Luiza vid 8, följde med henne till hennes lektion, kände att det var skönt att komma ut lite mer. Jag satt där i deras sal när läraren visade i ett mikroskop, förstorat på tavlan, och bara kände av stämningen. När jag efter ca 40 minuter kände att det var nog satte jag på Luizas Ipod och lyssnade på musik tills lektionen var över. Efter det var Luiza tvungen att gå till universitetssjukhuset och jag kommer inte in dit utan en massa pappersarbete, så jag stannade i lärobyggnaden tills de kom tillbaka. En halvimme- 45 minuter senare var hon och hennes klasskompisar tillbaka och jag följde med Luiza och hennes kompisar till en tjejs hem. De är ett tjejgäng på 12 stycken som går i samma klass, de umgås ganska ofta och de hade "hemlig julvän" som man skulle köpa en liten julklapp till. Det som gjorde denna dagen lång var att i nästan 5 timmar satt jag och förstod inte ett ord. Ingen pratade engelska med mig, Luiza gjorde det såklart, men de pratade mest med varandra. Jag satt med ett påklistrat leende och tänkte på annat, men det var långa timmar, ungefär lika långa som den gången jag satt och väntade på ett flygplan i Paris förra gången jag åkte från Rio. Saken är den att hennes kompisar verkar trevliga och jag vill gärna lära känna dem, men det är svårt att bryta sig in i en sammansvetsad grupp på 12 tjejer när man är 1. Kille 2. Inte pratar deras språk 3. Inte vet vem de pratar om 4. Inte vet vad de pratar om (alla läser medicin).
När man är med de själva är de trevliga och pratar engelska, jag har träffat några av dem ensamma med Luiza och då är det engelska som gäller, men när de är många pratar de gärna med varandra och på portugisiska. Jag kände mig som en katt bland hermerlinerna, eller vad det heter...
Något positivt som utom ur det hela var att jag fick en länk till en ganska rolig grej på nätet, Akinator. Man tänker på en person, vem som helst, och svarar på frågor. Svarar man med korrekta svar så kommer, med stor sannolikhet, rätt person upp. Jag och Luiza har nu provat med Dostojevskij, Stalin, Frej (Nordisk mytologi), Pippi Långstrump, Dan Brown, Astrid Lindgren och många fler, jag tror att vi fick 2 fel av många försök.
Efter att vi kom hem har Luiza satt sig ner och pluggat inför provet imorgon, (kryss-prov, inte lika svårt som hon trodde) och jag som tänkte springa 3 km (vad vi brukade springa på Hvitfeldtska (mitt gymnasium) när jag gick där), mestadels för att kolla hur jag ligger jämfört med hur jag var förut. Brukar ligga runt 15 minuter. Men det började regna och nu är det bäcksvart ute, så jag får la göra det imorgon istället...
Blir nog middag snart, något senare än i Sverige, men middagen här äts någon gång mellan 18 och 21, ungefär. Beroende på när man är hungrig.

Nu skall jag övertala Luiza att ta en paus för att äta middag nu, jag vill inte äta själv då de andra åt för en timme sen ungefär.

Jag och Luiza

Jag fick en fråga genom en kommentar på ett inlägg förut. Hur är det att bo tillsammans med Luiza när det var så länge sen vi varit tillsammans. Självklart går jag fortfarande på moln då jag är med den personen jag velat kunna vara med som vanliga par. Vi har träffats 4 gånger innan, en gång då vi träffades, en gång här i Rio och två gånger i Göteborg. Nu försöker jag gå in på djupet av livet här och jag ställer många konstiga frågor om hur cariocas (riobor) är.
Men man kan säga att det är underbart, jag njuter mestadels av tiden. Sen är det klart att det är en stor förändring från att prata via msn några timmar varje dag och att vara med varandra varje dag, hela tiden. Det hade varit skönt att ha någonstans att vara "hemma", men jag brukar gå in till Luizas rum och det brukar hjälpa då det antingen är jag och Luiza eller bara jag där.
Jag vet inte ifall jag svarade på frågan eller bara pratade, men jag kan säkert göra det tydligare ifall ni vill...

Burn after reading

Igår kväll gick jag och Luiza på bio. Vi åkte först till Botafogo där det fanns två biografer och vi valde att ta den som låg inne i shoppincentrat. Det var en 7 våningar hög byggnad, och självklart låg biografen längst upp. Efter att vi köpt biljetterna gick vi runt i 3 timmar innan bion började. Det fanns ingen tidigare visning av filmen "burn after reading" som vi ville se. Vi gick omkring lite, köpte en bok till Luiza av Jostein Gaardner och en bok till mig, en potugisisk lärobok. Väldigt bra bok. Efter det gick vi runt lite mer och till slut satte vi oss och tog lite ostbröd, en sorts småbröd med smak av ost, väldigt goda. Vi satte oss och tittade genom min lärobok och vi var väldigt nöjda... Sedan gick vi till McDonalds och köpte varsin sandwich, Honey mustard heter den, namnet kommer av att såsen inne i burgaren/mackan är honung och senap. Den var väldigt god! Vi tog med oss burgaren in i bion, oroa er inte, det får man göra, och vi åt den under filmen.
Filmen är väldigt svår att förklara, men med en uppsättning av George Clooney, John Malcovic och Brad Pitt är det svårt att misslyckas. Väldigt rolig film, jag vet inte ifall jag skrattat så mycket åt en film någonsin. Kanske åt någon film av Pixar, men annars inte.

Idag följde jag med Luiza, Nanda och en kompis till Nanda för att se till Nandas klänning. Hon har köpt en väldigt fin klänning till sin "studentfest" ((eng. graduation party)). Den kommer vara om några dagar, är inte helt hundra på när. Sen följde jag med Nanda att köpa Luizas julklapp, säger inte vad det blev... Sen åkte vi hem och här är vi nu. Luiza lämnade precis för att hämta en skolbok av sin "fadder". Varje elev har en fadder som hjälper till med läxor, böcker, tips och annat, och Luizas fadder hjälper henne väldigt mycket med olika böcker. Så när Luiza kommer hem och ska plugga skall jag göra detsamma...

Lata dagar i Rio

Från senaste blogginlägget har nästan inget hänt. Det har varit dåligt väder och vi har mestadels varit inne. Igår var jag med Luiza och Nanda i Leblon Shopping, stort shoppingcentra i Leblon, den rikaste delen av Rio. De valde lite julklappar till sina föräldrar och vi var där i några timmar. Sen köpte vi lite frigolitbollar och papper till Bia, hon vill gärna göra lägenheten lite julig, och eftersom de inte har plats för någon gran så vill hon göra egna julpynt och sätta upp lite varstans.
Idag är det ganska disigt ute och det kommer några skurar då och då. Blir förmodligen ingen springtur idag, men vem vet, vädret kanske ändrar sig, det är inte ovanligt...

Rio Sul

Idag gjorde vi inget speciellt, vi sprang 4 km på morgonen, sedan åt vi alla lunch på Rio Sul, shoppingcentrat som jag alltid berättar om. Nanda hade precis avslutat sitt sista "högskoleprov". Här har varje skola egna antagningsprov. De börjar, oftast, med ett allmänt prov som testar alla kunskaper, matte, portugisiska, geografi, historia osv. Sedan ifall man går vidare så får man ett prov som är anpassat efter vad man vill läsa.
På Rio Sul var det ganska fullt av folk, men det är ju snart jul, så det är ju inte så konstigt... Vi var där i några timmar innan vi åkte hem. Sedan gick jag och Luiza och köpte lite bröd och vi gjorde lite mackor till familjen, så det fick bli vår middag.

Ute regnar det på, det har varit lite dåligt väder hela tiden, nästan så man kunde kännna regnet i nacken. Max 25 grader och mörka moln. Nu: 18 grader och regn.

Jag vill bara påminna om att ni gärna får fråga saker ni undrar, det är så ni kan göra bloggen mer intressant. Det bästa är ifall ni mailar mig (robin.holst@gmail.com) så kan jag ägna ett blogginlägg åt det, annars svarar jag såklart på kommentarer...

Nandas student

Igår var det så dags för Fernandas student. Vi, jag och Luiza, gjorde oss i ordning och åkte med Nanda och hennes klasskompis till skolan där de gjorde sig i ordning för den stora händelsen. Det regnade så skolan fick placera ut stolar på lite andra ställen än de tänkt sig, men det gick bra till slut. På den andra bilden kan ni se hur det såg ut innan och på den tredje bilden Bild 1: Traditionell klädsel, Nanda till vänster

kan ni se hur det såg ut under ceremonin.
Det är ganska stor skillnad mellan en svensk och en brasiliansk student. I Sverige ser man inte eleverna förän de kommer utspringandes ur skolans portar, klara. Här ser man hur rektorn håller tal, hur eleverna blir uppropade en efter en och får ta emot sitt diplom och säga hejdå till alla lärarna. Det var en vacker och ståtlig ceremoni, tyvärr förstörde regnet en del av magin, men det var ändå stort. Efter 3 timmar var allt över och vi letade efter Nanda i vimlet av ca 200 före detta elever och deras familjer. Det var inte lätt... Sedan gick Nanda och bytte om till vanliga kläder och vi åkte hem för att hon skulle kunna byta till festkläder då de skulle ha en fest efteråt. Vi åkte, innan festen, och åt på en italiensk restaurang. Väldigt god mat, jag hade risotto och den var underbart god. Eftersom ägaren känner familjen väl så pratade vi en del med honom och jag insåg då att här nere var det baby-booms 1988 och 1990, för alla som hade barn 1988, när Luiza föddes, hade även barn 1990, nästan. Nanda är född 1990 och de som gick ut skolan med henne är syskon till de som gick ut med Luiza.
Efter maten åkte vi och lämnade Nanda och sen åkte vi hem och sov. Vi lämnade nämligen ceremonin vid 22 och åkte och åt vid 23, kom hem vid 01. Ceremonin började 18 och vi var där vid 17, så ni får en tidsuppfattning.
Nu har vi en väldigt lugn dag och vi har precis ätit lunch, med efterrätt bestående av Pannetone, en italiensk "kaka". Väldigt god och väldigt vanlig. Går man in i en mataffär ser man den direkt, garanterat.

Vi får se ifall vi orkar göra något idag eller ifall det blir en lat dag...

UFRJ fest

Idag är det dags för Nandas student. En rejäl ceremoni har jag hört. Men jag berättar mer om den när jag har upplevt det. Just nu sitter hon bredvid mig, lugn som en filbunke. Själva ceremonin börjar vid 17-tiden, 20 svensk tid.

Men nu tänkte jag berätta om festen igår.
Den arrangerades av UFRJ-studenter och det var mestadels läkarstudenter där. Luiza hade köpt en biljett till mig, sen var allt fritt, eller all öl i alla fall. Ville man ha något starkare fick man betala, samma sak med något att äta. Vi vanliga dödliga fick en plastmugg att dricka ur och de andra fick en metallbägare. Jag köpte sedan en sådan för att dels ha som en liten souvenir, jag är ju turist, och dels för att det är lite mer känsla att dricka ur en sån. Bilden här på bloggen är en bild på min och Luizas, samma sak fast två sidor av den. Texten som står betyder, vad jag fått höra, "Du vill vara där jag är". Lite rivalitet mellan universiteten i brasilien, thats why. Sen gubben som sitter i stolen är Marvin the martain, från Looney Tunes. Han är medicinarnas maskot.

Vädret ute är lite blåsigt och molnigt, runt 22 grader ute skulle jag gissa...

Lugn dag inne idag

Idag är det mulet och det känns som om det kan börja regna så gott som när som helst. Vi är inne, pratar en del, tittar på tv, just nu är det Friends. Senare i kväll ska vi till en fest, vet inte vem som har den, bara att den kommer vara i en sambaskolas lokal. Jag lär skriva mer imorgon, för jag kommer nog inte känna för att skriva ikväll när jag kommer hem...

Cykeltur

Efter vi hade vilat upp så kom vi fram till att ta cykeln till stranden. Vi gjorde rent Luizas och Cassianos cykel och flyttade över en cykelkorg från en cykel till den andra, men de hade inte skiftnyckel, så vi fick använda rörtänger, det tog ett tag men det gick... När vi skulle gå ut så var det mer mulet så vi cyklade runt Lagoa istället. Men vi hade ingen luft i däcken, så vi gick med cyklarna till närmsta mack och fyllde upp däcken. Därefter var det dags att äntligen gå upp på cyklarna. Vi tog en liten tur om ipanema beach också, sen hem. Vi var trötta, mina ben värkte, ryggen gillade inte positionen av styret och min rumpa gillade inte sadeln... Men nu känner jag mig mycket bättre. Vi har ätit pasta med en korvröra och det var underbart gott! Nu tittar vi lite på TV, väntandes på något bra...

Väder idag: runt 28 grader, klarblå himmel. Eftermiddagen var något kyligare, runt 25 med lite fler moln på himmelen.

Nandas studentmässa

Som ni kanske vet så gick Luiza på en kristen privatskola, detta mestadels för att de offentliga skolorna är väldigt dåliga här. Nanda går på samma skola och hon tar studenten på fredag. Några dagar innan de tar studenten har de en mässa där alla sistaårs elever sitter längst fram och där familjerna sitter på de vanliga platserna. Den var mäktig och inte liknande något jag sett tidigare. Väldigt roligt att uppleva det. Jag missade ju Luizas student och allt med det, så nu får jag i alla fall en bild av hur det gick till. En lite rolig sak var att en kille som satt snett framför oss såg ut som JB, Jack Black, i filmen Pick of destiny. Lite opassande då de orden han sjunger i filmen inte är ord som man använder i en kyrka... Bara en parentes.
När vi kom ut från kyrkan så var det ungefär 30 grader, inga moln och ingen AC, så jag höll på att dö, men som tur var så har de vattenstationer i varje korridor. Jag var stammkund.
De har en tavla med bilder på alla studenter per år uppsatta i korridoren och jag tittade på Nandas, Luizas och Bias, de har alla gått på den skolan.
Sen åkte vi hem och nu har vi precis ätit lunch, vilar upp oss för stranden, som vanligt. Det är underbart!

Ipanema

Efter den långa promenaden i den botaniska trädgården så vilade vi upp oss rejält innan vi gick till Ipanema. Det var soligt och varmt, som förut, runt 28 grader celcius, och vi satte oss på en canga, (typ ett lakan som man har mellan sig och sanden, som när vi har handdukar, fast man torkar i solen här så ingen handduk behövs, enklare med en tygbit). Vi turades om att gå ner i vattnet, jag trivdes mer med det kalla vattnet än hon gjorde, jag är ju inte så bortskämd. Efter det gick vi och hämtade lite saker åt hennes mamma, en Ipod som varit på lagning och en beställd klänning. Därefter köpte vi en egen parasoll, så vi inte behöver hyra varje gång, en parasoll kostar ungefär 10:- (SEK) per gång, denna kostade ungefär 350:- så vi får använda den rejält mycket, dvs mycket strand :D

Nu håller Luiza på att baka en kaka, hon älskar att baka dem och jag älskar att äta dem :P Nej, skämt åsido, jag försöker dra ned på sötsakerna här nere, annars kommer jag hem som en boll... Hoppas bara att denna sista kakan blir god, eller näst sista, vem vet...

Botaniska trädgården

Idag vaknade vi ganska tidigt, runt 8. Det var väldigt vackert väder, klarblå himmel och 25 grader varmt. Vi gick till den botaniska trädgården, som fyller 200 år i år. Väldigt imponerande och vacker.
Vi gick omkring runt nästan hela trägården, herregud va många bilder jag tog. Lägger upp några stycken här så ni får se delar av hur det ser ut.

Vi såg en leguan, en massa stora fåglar och Luiza såg en liten apa, men jag hann inte se innan den sprang iväg. Tyvärr så tog batteriet i min kamera slut, så vi kommer gå tillbaka någon gång snart, dels för att ta bilder och dels för att vi inte orkade med att gå genom allt. Det var väldigt varmt och soligt, mina fötter brann nästan när vi kom hem. Som tur var så stannade vi på väg hem och tog en glass, och nu när vi precis har ätit lunch och tvättat våra fötter så vilar vi upp oss för att gå till stranden. Solen är väldigt stark så vi valde att ta trädgården först och sen stranden så vi inte bränner oss allt för mycket...

Fantastiskt väder!

Idag hade Luiza två av sina sista prov innan hon slutar för terminen (19 dec). Det hela var över ganska fort och hon var väldigt nöjd med hur det gick. Medan hon var borta letade jag efter portugisisk kurser här, men alla var allt för dyra, ungefär 3500:- per vecka. Men en CISV:are har en israelisk pojkvän här och han går hos en privatlärare, hon kostar ungefär 200:- per lektion, något bättre. När Luiza kom hem gick vi till Ipanema då det var underbart väder, klarblå himmel, någon bris då och då och ungefär 25 grader varmt, i skuggan (jag skriver alltid i skuggan, bara så ni vet)... Underbart.

När vi kom hem efter några timmars solbadande så gick vi ut och sprang, ca 3 km vid Lagoa. Nu har vi precis ätit två varsina varma mackor, dubbla, och Luiza är i duschen medans jag skriver.
Nu är det ungefär 20 grader och det är kolsvart ute, det blir mörkt vid ungefär 19.30- tiden här.

Imorgon är Luiza ledig, hoppas att det blir bra väder så vi kan vara ute, men med känslan att vädergudarna inte är på vår sida vågar man inte hoppas allt för mycket. Det brukar vara så att när Luiza är i skolan eller något sånt så är det bra väder och så fort vi kan gå ut mulnar det på eller börjar regna... Men vi kan alltid hoppas på bra väder.

Ipanema emot Leblon

Mitt telefonnummer

Jag har skrivit om att jag har ett brasiliansk nummer, men jag har inte sagt vad det är. Ifall ni vill kontakta mig, ring, jag kan inte ta emot eller skicka sms utomlands. Såklart kostar det en del att ringa, så maila eller kommentera ifall det inte är väldigt brådskande. Mitt nummer är +55 (21) 8819 6987. 21 betyder Rio, så är ni här behöver ni inte ringa det.

Bara så ni vet

CISV Rio

Idag har vi först varit på "Ipanema Hippie market", en klassisk marknad som av någon anledning heter hippiemarknaden. Jag köpte en liten börs för mina pengar och en liten "ficka" för mina kort såsom kreditkort och legitimation. Vi åt typiskt nordbrasilianska "pannkakor", väldigt gott!
Efter det gick vi och åt på en snabbmatsrestaurang, men inte hamburgare eller pizza som man förväntar sig, utan sallad. Jag tog en pastasallad, valde ut 8 saker jag ville ha i, som skinka, soltorkade tomater etc. Sen snabbkokade de pasta, på typ 20 sekunder, lade till salladsblad och voilá! Väldigt gott och väldigt mättande.
Sen gick jag, Luiza, Nanda och två CISVare som vi träffade på matstället till en CISV aktivitet. CISV Rio träffas då och då, säljer tröjor, pratar, äter sötsaker och kör lite aktiviteter. Tyvärr pratade de portugisiska, men jag förstod en del de sade. De gör lite aktiviteter för de nya i JB (Junior Branch, juniorgruppen), för att de skall komma in i gruppen och för att kunna lära känna de andra. (CISV är för er som inte vet så mycket om det, en förening som startedes 1951 och som sedan dess har arbetat med fredsutbildande aktivteter, läger, möten och andra aktiviteter som gör att man lär känna andra människor och även sig själv lite bättre. Mer info finns på www.cisv.se eller www.cisv.org)

Sen åkte jag och Luiza hem medans Nanda gick med resten av JB ut och åt pizza. Luiza behövde plugga inför sina två sista prov imorgon. Nu är hon iväg och hämtar en bok som hon behöver medans jag tittar på TV...

Väder: Numera mulet, runt 22 grader celcius.

Gårdagen visade livet från den ljusa sidan!

Igår firade jag och Luiza 2 år och 5 månader, det är kul att fira något varje månad :P
Först åt vi frukost på ett underbart gott ställe i Botafogo, massvis med olika brödsorter och jag blev proppmätt... Därefter åkte hela familjen, utan Nanda, till Niteroí (en stad som ligger 10 minuter från Rio, bara åka över en bro så är man där) för att hämta Luizas läkarrock. En kvinna hade gjort två stycken åt Luiza, så vi hämtade dem och åkte sedan tillbaka till Rio. Sedan gick jag och Luiza till ett ganska nybyggt shoppingcentra för att äta på Outback Stakehouse, herregud va mätt man kan bli. Först hade vi friterad lök, låter kanske inte så gott, men det var det, sedan beställde vi in revben, Luiza hade 3-4 ben och jag hade resten, vilket var ungefär 10. Jag trodde inte att jag skulle kunna gå, i alla fall inte utan att förstöra mina byxor, men det gick. Vi gick omkring en stund i centrat och sedan gick vi och köpte två filmer, "Kung fu panda" och "Finding neverland". Efter det köpte jag blommor till Luiza, jag hade letat efter blomsteraffärer vart vi än hde varit, men jag hittade ingen. Sen kom jag på att det finns två väldigt nära Luiza, jag kände mig ganska dum...

Nu är det en fin dag så vi lär gå ut, frågan är ifall vädret håller sig på den bra sidan idag också. Vi får hoppas...

Nya kläder

Efter att vi ätit lunch och vilat upp oss åkte vi till området Copacabana där Luiza skulle träffa den läkare hon ringde för några dagar sen. Efter att hon fått sina instruktioner åkte vi till Rio Sul, ett shoppingcentra. Jag behövde lite nya kläder då jag insåg att trots att jag gillar mina kläder, så behöver jag nya. Så jag köpte två par shorts och fyra t-shirts. Känns väldigt bra!
När vi kom hem tog vi en springtur på tre kilometer runt Lagoa. Därefter mat och nu tittar vi lite på TV innan vi går och lägger oss...

Str... Bot... Str.. Nej, botaniska trä, STRANDEN!

Nu har vi precis kommit hem efter en lite annorlunda början på dagen. Eftersom vi blev väldigt lockade av stranden igår och det verkade bli bra väder så planerade vi att gå till stranden tidigt i morse. Men det var mulet så vi bestämde oss för den botaniska trädgården istället, men så blev det bra väder igen och så höll det på. Men till slut gick vi till Ipanema, stranden. Vi satte oss ned under ett parasoll och bara låg och njöt en stund. Sen delade vi på en kokosnöt, både vattnet och fruktköttet och sen lämnade vi stranden för att det började mulna på. Vi tog en tur runt i Ipanema, fönstershoppade lite och tog en fika, sen åkte vi hem hit. Skall strax ta en tupplur, man blir trött av att bara vara på stranden, tro mig. Sen skall vi förmodligen gå till shoppincentrat och köpa lite t-shirts till mig, jag känner mig inte så bekväm i de jag tog med mig, inte alla i alla fall. Men som vanligt, vi får se.

Nu skall jag sova, men jag kommer tillbaka och berättar vad som hände...

Angående hjälp

Jag skrev tidigare att jag skulle berätta om Ita senare och nu är det dags för det.
Ita är Luizas mormors mors adopterade dotter. Hon bodde i en lite sämre ekonomiskt ställd familj och blev erbjuden att bo mestadels i Luizas familj. Hon brukade hjälpa Luizas mormor med det mesta, städa, tvätta, men mest, laga mat. När Bia och hennes systrar flyttade från Luizas mormor så behövde inte hon hjälp på samma sätt så Ita slutade med sina sysslor, men när Bia fick barn började Ita hjälpa Luizas familj. Hon gör samma sak som tidigare och hon är, som Bia säger, chefen i hemmet. Hon bor inte här men hon kommer hit varje vardag.
Hon pratar inte ett ord engelska och jag pratar inte så mycket portugisiska, än, så när jag inte lyckas förklara via spansk/portugisiska så blir det mycket kroppsspråk.

Ita är något helt annat än betald hjälp, hon gör det för hon, helt ärligt, inte tycker att de klarar sig så bra utan henne, så varje dag när hon går hem så har hon redan lagat middag, det är bara att värma.

De har också en hemhjälp, Monique, hon städar allt noga och försöker få ordning på allt. Försöker. Hittar hon något som inte borde ligga där så lägger hon det i någon låda där hon tycker att det passar. Vad jag förstår så har de Monique nu när Ita börjar komma till åren, hon är över 70, men det går inte att få henne att sluta.

Det är, som jag sagt tidigare, inte ovanligt med hemhjälp, men det tåls att upprepas. Det känns lite konstigt för mig och jag vet inte ifal jag någonsin kommer bli helt van, men det börjar bli bättre i alla fall.

Kommentera gärna ifall ni har frågor eller ifall jag inte varit klar med något. Även ifall jag inte tar upp det med en gång så kommer det, oroa er inte.

Första gången bortanför Botafogo

Idag följde jag med Luiza till hennes universitet, Universidade Federal do Rio de Janeiro. Hon hade ett prov i Biofysik. Vi tog två bussar, en som gick till Botafogo, till den bukten där man ser sockertoppen som bäst. Därifrån tog vi en till som gick till UFRJ och dess ö. Universitet ligger på en halvö väldigt nära flygplatsen, nordost om Botafogo. Hon visade hela campusområdet från bussen och sist ligger medicin, där hon pluggar.
Vi gick av och hon visade lite runt hur det ser ut inne i byggnaden, men när vi hade kommit nära hennes provsal fick vi höra att det var gängkrig i Botafogo och rykten sade att en bil hade satts på eld. Frågan var hur vi skulle komma hem och när. Gängkrig händer lite då och då, ungefär var 3e månad här, så nu har jag i alla fall varit nära det och inte bara hört om det på nyheterna.
Vi tänkte inte mer på det utan Luiza gick till sin sal och började med sitt prov och jag började gå runt i byggnaden. Det är en byggnad som har ungefär 2,5 meter till tak och 5-6 meter breda korridorer. allt är i cement så det är ganska stelt, tänk er sjukhus fast utan tavlor och dekorationer på väggarna. På grund av att det snart är jul så har de en massa försäljningsstånd inne i byggnaden, så när jag kom in där undrade jag ifall vi gått fel och gått till en marknad, men så var det inte. Efter jag hade gått runt lite i byggnaden gick jag ut och satte mig i solen och lyssnades på Luizas Ipod och njöt av solen. När jag skulle gå in igen så kom Luizas klasskompis Fernanda ut och vi började prata. Sen kom Bruno, som brukar skjutsa Luiza dit och vi tre pratade en stund till Luiza kom ut. Vi köpte påfyllning till mitt kontantkort och nu ska vi bara komma på hur man använder det :P
Jag, Luiza, Fernanda och en kompis till de åkte tillsammans med en kompis till Fernanda till Leblon och tog en juice, sen var det bara jag, Luiza och Fernanda och vi gick och tog några öl och firade att de i praktiken har fått lov. Bara två små prov kvar. Efteråt gick jag och Luiza till stranden och njöt av att vi äntligen kunde känna sand mellan våra tår. Det är därifrån bilden längst upp på min blogg kommer ifrån, killen var lite i vägen...
Sen åkte vi hem och Luiza fick hjälp av en dam att göra sina naglar fina, något som familjen, utom Cassiano, pappan, gör varje vecka.
Nu funderar vi på att gå ut med några av Luizas klasskompisar idag eller imorgon, men det lutar mer emot imorgon. Eller i helgen, vi får se hur det blir med det.

Ha det bra!

3 December

Igår sov jag ganska länge, Luiza hade gått till sitt körprov och jag var den sista att äta frukost. Efter jag hade hjälpt Bia med en sak, ringde Luiza och berättade att på grund av att hon kört upp med ett hjul på trottoaren i en rondell så blev hon inte godkänd, något som kändes väldigt konstigt och frustrerande. Vad som gör det värre är att man måste vänta en månad innan man kan köra upp igen.
Vädret hade ändrat sig från vackert och soligt till regnigt och mörkt, men efter vi haft lunch så hade det i alla fall övergått till halvklart. Ungefär som humöret hos oss, glatt i början, ledset i mitten och lite bättre efter ett tag...
Vi stannade inne och medan Luiza pluggade till ett prov som hon skall ha senare idag så hjälpte jag Bia att göra färdigt några fåglar som hon gör åt Ita's dotter som är lärare. (Berättar mer om vem Ita är ikväll...)
På kvällen berättade Luiza att min andedräkt var annorlunda än senast och jag kom på att jag har en konstig smak bakom min högra nedre kindtand, vi vet inte vad det är eller varför, men Luiza känner en tandläkare så vi kommer kontakta henne och se ifall hon kan lista ut vad det är. Det konstiga är att jag inte har ont där, inte alls. Vad som är ännu konstigare är att jag var hos tandläkaren i september/oktober och hon sa att mina tänder var utmärkta. Vid det tillfället kände jag inget vid kindtanden. Vi får se vad som händer...

Nu pluggar Luiza inför provet om några timmar och denna gången skall jag följa med och se UFRJ, hennes universitet. Såklart retas vädret med oss, det är soligt och klart, men det kommer det förmodligen inte vara när hon är klar med sitt prov. Vi får se...

2 december

Idag var det en ganska lång dag. Efter att Luiza hade gått till sitt prov och jag hade ätit lunch försökte jag få igång mitt kontaktkort, det fungerade inte så bra, jag kunde ringa men inte skicka sms. Försökte på alla sätt jag kunde komma på och efter lång tids hjälp av Fernanda och Bia, Luizas syster och mamma, så insåg vi att jag inte hade pengar på kortet, smart...
Sen gick vi till en affär i Ipanema där Nanda (Fernanda) hade beställt sin "studentklänning", hon tar "studenten" snart. Hon skulle rätta till längden på klänningen, så jag följde med för att komma ut ur lägenheten lite och Luiza skulle möta oss där. Eftersom vi skulle stanna ute en stund smörjde jag in mig med solskydd, för senast jag var här glömde jag det och det gör jag inte om kan jag säga. Men det blev molnigt så vi tog en taxi hem. (Taxis här är mycket billigare än i Sverige, taxametern startar på ca 15 kronor och går knappast över 50. Idag kostade det ungefär 35 efter 50 minuters åktur, bilkö.
Sen åt vi middag och sen kollade vi på en film, eller början i alla fall, American Sweethearts, den gick på TV. Tyvärr har Luiza fått något sorts halsinfektion så hon fick precis antibiotika hemskickat. Det förvånade mig ganska mycket, i Sverige får man gå till apoteket under öppettider, här får man det hemskickat direkt. Hon ringde vid 22 och hade pillren vid 22.45. Tydligen är det så att ifall läkaren litar på patienten kan han bara säga vilken medicin man skall ha (ej receptbelagd såklart) och så kan man ringa apoteket och få det hemskickat. Den antibiotika som Luiza äter är sådan, ej receptbelagd...
Nu sover Luiza bredvid mig och jag lyssnar på Karlavagnen via www.sr.se samtidigt som jag skriver här...
Imorgon skall vi förmodligen gå till stranden, ifall det blir bra väder, annars skall vi till den botaniska trädgården, vi får se hur det går...

Första inlägget, första intrycket...

Sådär, nu har jag tagit tag i mig själv och börjat blogga, denna gången inte för att bara informera om mitt enformiga liv, utan nu skall jag berätta om mina erfarenheter på andra sidan Atlanten, i Rio. Ibland kommer det bli spännande, ibland upplevelserikt, men ibland kommer det bara vara berättande. Jag kommer uppleva allt från enformig vardag till festande karneval. Allt kan hända.

Resumé:
Jag åkte till Rio de Janeiro den 27 november efter att ha, dagen innan, tagit tåget ned till Köpenhamn och min kusin Elin, hennes kille Bent och deras son Alvin. De bor i en liten söt lägenhet väldigt centralt.
Vi hade en trevlig nordisk middag och pratade om allt mellan himmel och jord. Dagen därpå tog jag bussen vid 6-tiden och därefter tåget till Kastrup. Flög sedan därifrån till Heathrow och därifrån till Rio (flygplats Galeão).
Efter en lång och tröttsamt resa landade jag i ett 25-gradigt varmt Rio och möttes av en varmt välkomnande familj, med Luiza i spetsen. Vi åkte bil från flygplatsen till Rua fonte da saudade 61, där de bor och gick upp och tog en nattmacka, jag landade vid 21 och var där vid 22.
Dagen efter hade Luiza skola, men bara en lektion, så jag sov tills hon kom tillbaka. På kvällen gick vi till hennes kompis mamma som fyllde år. De var i en bar i Leblon, det rikaste området i Rio.
Den 29e november gick vi ut och åt lunch i Botafogo, ett område där många gamla bor då allt man kan önskas vilja ha finns där, många restauranger, många shoppingcentrum, snabbt att komma vart som helst, många skolor, allt.
Därefter gick jag och Luiza till en sorts marknad där hon köpte en väldigt vacker klänning. Efter det gick vi till en av de äldsta gatorna i Rio, vi såg allt från favelor (fattiga områden som är placerade på allmän mark, enkla hus) till ridskolor och konsulat.
På kvällen gick vi till en av Luizas klasskompisar som fyllde år, hon bodde i ett väldigt vackert område, i en tak lägenhet på 12e våningen. Det var en väldigt stilren lägenhet och det som förvånade mig mest var det att hon hade hyrt in hjälp att servera. Detta är något man borde vänja sig vid när man är i Brasilien, för det är väldigt vanligt att ha hemhjälp av olika slag. Det som är skönt är att det är ingen överlägsenhet inblandad, utan det är bara som ett vanligt jobb, det är till och med vanligt att man tar in hjälpen i familjen och bjuder in dem till t.ex. jul och andra högtider.
Det var inte det roligaste jag varit med om då ingen pratade engelska, men jag underhöll mig själv genom att titta på utsikten, gå husesyn och lite sådant.
På söndagen, dagen efter, gick jag och Luiza runt lagunen som ligger mellan Corcovado (Sv. puckelrygg då den ser ut som en puckel på en kamel. Där den välkända kristusstatyn står och välkomnar alla m ed sina stora utsträckta armar).
Vi gick ungefär 2 kilometer av den 7,5 km långa sträckan. Vi satte oss ned och tittade ut över lagunen med en kokosnöt i ena handen och en vattenflaska i den andra. Kokosnöten är inte den bruna som de flesta nog tänker på när man hör ordet kokosnöt, utan det är en grön variant. Den är mjukare och har mer kokosnöts vatten inuti och mer fruktkött innanför skalet. Väldigt god och väldigt bra att dricka här då den har mycket sodium som gör att man tar upp vätskan mycket bra.
Efter det gick vi och åt lunch hemma och sedan skrev vi ut en plansch som Luiza behövde till en lektion dagen efter. 2 timmar och många irriterande ord senare var planschen klar. Det hade varit en lång kö och de som var framför oss var tvungna att skriva ut mycket och de behövde mycket hjälp. Planschen handlade om Parkinson och hur Atkinsmetoden kan förhindra utvecklingen av sjukdomen. Ja, Luiza studerar till läkare till er som inte visste det...
Sedan gick vi och köpte ett kontantkort till mig så jag kan ringa och, viktigare, bli ringd till. Och nu, i skrivande stund fungerar allt, förutom att skicka sms utomlands, det skall vi fixa idag.
Igår, den 1 december hade Luiza lektion på morgonen. När hon kom hem var hon väldigt nöjd över vad läraren sagt till henne om planschen och om lektionen, hon hade en liten presentation. Därefter åt hon lunch och jag frukost, jag hade sovit tills det att hon kom hem :P Sen gick hon till sin körlektion, uppkörning imorgon. Hon körde väldigt bra och hon sken som en sol när hon kom tillbaka, hon var så stolt över sig själv.
Efter att vi ätit middag gick vi till andra sidan av lagunen där de har världens största julgran, placerad inne i en bukt. Den var av metall så klart, men den var väldigt vacker! Vi satte oss ned med colapopcorn i en påse och pratade en stund. Med colapopcorn menar jag popcorn som på något sätt har en colaliknande yta, väldigt goda! Sen gick vi tillbaka och gick och lade oss.
Idag har Luiza inte lektion förrän vid 12 så medan jag sitter här och skriver så sitter hon bredvid mig och pluggar till provet som hon har snart.

Och oroa er inte, alla inlägg kommer inte vara såhär långa, bara detta...

Här kommer även en karta över Rio med omkring liggande områden utmarkerade.