torsdag 18 december 2008

Längsta dagen hittills...

Idag var det en tidig och lång dag. Vaknade med Luiza vid 8, följde med henne till hennes lektion, kände att det var skönt att komma ut lite mer. Jag satt där i deras sal när läraren visade i ett mikroskop, förstorat på tavlan, och bara kände av stämningen. När jag efter ca 40 minuter kände att det var nog satte jag på Luizas Ipod och lyssnade på musik tills lektionen var över. Efter det var Luiza tvungen att gå till universitetssjukhuset och jag kommer inte in dit utan en massa pappersarbete, så jag stannade i lärobyggnaden tills de kom tillbaka. En halvimme- 45 minuter senare var hon och hennes klasskompisar tillbaka och jag följde med Luiza och hennes kompisar till en tjejs hem. De är ett tjejgäng på 12 stycken som går i samma klass, de umgås ganska ofta och de hade "hemlig julvän" som man skulle köpa en liten julklapp till. Det som gjorde denna dagen lång var att i nästan 5 timmar satt jag och förstod inte ett ord. Ingen pratade engelska med mig, Luiza gjorde det såklart, men de pratade mest med varandra. Jag satt med ett påklistrat leende och tänkte på annat, men det var långa timmar, ungefär lika långa som den gången jag satt och väntade på ett flygplan i Paris förra gången jag åkte från Rio. Saken är den att hennes kompisar verkar trevliga och jag vill gärna lära känna dem, men det är svårt att bryta sig in i en sammansvetsad grupp på 12 tjejer när man är 1. Kille 2. Inte pratar deras språk 3. Inte vet vem de pratar om 4. Inte vet vad de pratar om (alla läser medicin).
När man är med de själva är de trevliga och pratar engelska, jag har träffat några av dem ensamma med Luiza och då är det engelska som gäller, men när de är många pratar de gärna med varandra och på portugisiska. Jag kände mig som en katt bland hermerlinerna, eller vad det heter...
Något positivt som utom ur det hela var att jag fick en länk till en ganska rolig grej på nätet, Akinator. Man tänker på en person, vem som helst, och svarar på frågor. Svarar man med korrekta svar så kommer, med stor sannolikhet, rätt person upp. Jag och Luiza har nu provat med Dostojevskij, Stalin, Frej (Nordisk mytologi), Pippi Långstrump, Dan Brown, Astrid Lindgren och många fler, jag tror att vi fick 2 fel av många försök.
Efter att vi kom hem har Luiza satt sig ner och pluggat inför provet imorgon, (kryss-prov, inte lika svårt som hon trodde) och jag som tänkte springa 3 km (vad vi brukade springa på Hvitfeldtska (mitt gymnasium) när jag gick där), mestadels för att kolla hur jag ligger jämfört med hur jag var förut. Brukar ligga runt 15 minuter. Men det började regna och nu är det bäcksvart ute, så jag får la göra det imorgon istället...
Blir nog middag snart, något senare än i Sverige, men middagen här äts någon gång mellan 18 och 21, ungefär. Beroende på när man är hungrig.

Nu skall jag övertala Luiza att ta en paus för att äta middag nu, jag vill inte äta själv då de andra åt för en timme sen ungefär.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Brukar du se dig om i Rio medans Luiza är i skolan. Jag menar lite egen kulturutforskning?

Robin Holst sa...

De få gånger Luiza är i skolan, få lektioner när jag har varit här, så har jag varit kvar hemma. Dels för att hon inte varit borta så länge, dels för att ifall jag vill se något jag inte sett förut får jag åka en bit bort och jag vet inte vilka bussar man skall ta eller något sånt, och dels för att "portiererna", de som släpper in en på lägenhetsområdet, inte känner igen mig än och då kommer jag inte in utan måste vänta på någon som jag känner som skall komma in eller så får jag ringa ner någon från lägenheten. Men nu börjar jag känna mig mer säker på att de känner igen mig så det blir nog fler utgångar framöver.