tisdag 2 december 2008

Första inlägget, första intrycket...

Sådär, nu har jag tagit tag i mig själv och börjat blogga, denna gången inte för att bara informera om mitt enformiga liv, utan nu skall jag berätta om mina erfarenheter på andra sidan Atlanten, i Rio. Ibland kommer det bli spännande, ibland upplevelserikt, men ibland kommer det bara vara berättande. Jag kommer uppleva allt från enformig vardag till festande karneval. Allt kan hända.

Resumé:
Jag åkte till Rio de Janeiro den 27 november efter att ha, dagen innan, tagit tåget ned till Köpenhamn och min kusin Elin, hennes kille Bent och deras son Alvin. De bor i en liten söt lägenhet väldigt centralt.
Vi hade en trevlig nordisk middag och pratade om allt mellan himmel och jord. Dagen därpå tog jag bussen vid 6-tiden och därefter tåget till Kastrup. Flög sedan därifrån till Heathrow och därifrån till Rio (flygplats Galeão).
Efter en lång och tröttsamt resa landade jag i ett 25-gradigt varmt Rio och möttes av en varmt välkomnande familj, med Luiza i spetsen. Vi åkte bil från flygplatsen till Rua fonte da saudade 61, där de bor och gick upp och tog en nattmacka, jag landade vid 21 och var där vid 22.
Dagen efter hade Luiza skola, men bara en lektion, så jag sov tills hon kom tillbaka. På kvällen gick vi till hennes kompis mamma som fyllde år. De var i en bar i Leblon, det rikaste området i Rio.
Den 29e november gick vi ut och åt lunch i Botafogo, ett område där många gamla bor då allt man kan önskas vilja ha finns där, många restauranger, många shoppingcentrum, snabbt att komma vart som helst, många skolor, allt.
Därefter gick jag och Luiza till en sorts marknad där hon köpte en väldigt vacker klänning. Efter det gick vi till en av de äldsta gatorna i Rio, vi såg allt från favelor (fattiga områden som är placerade på allmän mark, enkla hus) till ridskolor och konsulat.
På kvällen gick vi till en av Luizas klasskompisar som fyllde år, hon bodde i ett väldigt vackert område, i en tak lägenhet på 12e våningen. Det var en väldigt stilren lägenhet och det som förvånade mig mest var det att hon hade hyrt in hjälp att servera. Detta är något man borde vänja sig vid när man är i Brasilien, för det är väldigt vanligt att ha hemhjälp av olika slag. Det som är skönt är att det är ingen överlägsenhet inblandad, utan det är bara som ett vanligt jobb, det är till och med vanligt att man tar in hjälpen i familjen och bjuder in dem till t.ex. jul och andra högtider.
Det var inte det roligaste jag varit med om då ingen pratade engelska, men jag underhöll mig själv genom att titta på utsikten, gå husesyn och lite sådant.
På söndagen, dagen efter, gick jag och Luiza runt lagunen som ligger mellan Corcovado (Sv. puckelrygg då den ser ut som en puckel på en kamel. Där den välkända kristusstatyn står och välkomnar alla m ed sina stora utsträckta armar).
Vi gick ungefär 2 kilometer av den 7,5 km långa sträckan. Vi satte oss ned och tittade ut över lagunen med en kokosnöt i ena handen och en vattenflaska i den andra. Kokosnöten är inte den bruna som de flesta nog tänker på när man hör ordet kokosnöt, utan det är en grön variant. Den är mjukare och har mer kokosnöts vatten inuti och mer fruktkött innanför skalet. Väldigt god och väldigt bra att dricka här då den har mycket sodium som gör att man tar upp vätskan mycket bra.
Efter det gick vi och åt lunch hemma och sedan skrev vi ut en plansch som Luiza behövde till en lektion dagen efter. 2 timmar och många irriterande ord senare var planschen klar. Det hade varit en lång kö och de som var framför oss var tvungna att skriva ut mycket och de behövde mycket hjälp. Planschen handlade om Parkinson och hur Atkinsmetoden kan förhindra utvecklingen av sjukdomen. Ja, Luiza studerar till läkare till er som inte visste det...
Sedan gick vi och köpte ett kontantkort till mig så jag kan ringa och, viktigare, bli ringd till. Och nu, i skrivande stund fungerar allt, förutom att skicka sms utomlands, det skall vi fixa idag.
Igår, den 1 december hade Luiza lektion på morgonen. När hon kom hem var hon väldigt nöjd över vad läraren sagt till henne om planschen och om lektionen, hon hade en liten presentation. Därefter åt hon lunch och jag frukost, jag hade sovit tills det att hon kom hem :P Sen gick hon till sin körlektion, uppkörning imorgon. Hon körde väldigt bra och hon sken som en sol när hon kom tillbaka, hon var så stolt över sig själv.
Efter att vi ätit middag gick vi till andra sidan av lagunen där de har världens största julgran, placerad inne i en bukt. Den var av metall så klart, men den var väldigt vacker! Vi satte oss ned med colapopcorn i en påse och pratade en stund. Med colapopcorn menar jag popcorn som på något sätt har en colaliknande yta, väldigt goda! Sen gick vi tillbaka och gick och lade oss.
Idag har Luiza inte lektion förrän vid 12 så medan jag sitter här och skriver så sitter hon bredvid mig och pluggar till provet som hon har snart.

Och oroa er inte, alla inlägg kommer inte vara såhär långa, bara detta...

Här kommer även en karta över Rio med omkring liggande områden utmarkerade.

3 kommentarer:

Fabian sa...

Gött att höra att du har det bra Robin.
Vad jag förstår så verkar Luiza och hennes familj tillhöra de mer lyckligt lottade i Rio?
Hur mycket ser och märker du av de som har haft mindre tur? Kriminalitet, Favelas på sluttningarna och dylikt?
Ta hand om dig unge man!

Robin Holst sa...

Ja, Luiza tillhör vad vi skulle kalla medelklass, men de flesta har andra sorters liv än vi är vana vid hemma i Sverige. Att ha hemhjälp är något alla har. Då menar jag så gott som alla. Inte de i favelorna, men nästan. Jag har inte märkt av någon kriminalitet än och vad jag förstår det som så ifall man inte går på fel gator så är det ingen fara. Favelor ser man ibland. När man går i Lagoa (lagunen) så ser man de upp emot kristus, lite mer söderut bara. De ser man ganska ofta och det känns konstigt för mig. Men när man tänker på det faktum att de byggs på allmän mark och att de är som svampar, byggs det en en dag så är det tio där efter en vecka. Så det är inte så konstigt att man ser de överallt.
Något som är skönt att se och höra här är att alla verkligen är lika mycket värda, jag blir inte sedd ned på för att jag är lång, blond och är vit som snö, utan jag är en av dem. Ingen är bättre än någon annan, inte mycket i alla fall. Rasism är något som man ser väldigt sällan, och ser man det beror det ofta inte på rasism nu utan på historiska händelser. Exempelvis att när slaveriet var lagligt så var det svarta som slavade, nu när det är avskaffat så är det fortfarande en majoritet "svarta" som är fattiga, men det är för att exempelvis skolsystemet är dåligt och inte pga rasism. I alla fall vad jag har hört...
Men det verkar som om man klarar sig ganska bra här även om man inte har så mycket. Så de som har de dåligt klarar sig bra. Men som sagt, jag har bara varit i den finare områden, något jag vill ändra på...

Fabian sa...

Intressant att höra en "utbölings" syn på det, från Rio. Har läst en hel del om det,Rio och dess favelor, och min far har skrivit en del om det och berättat i massor. Sakll bli intressant att följa utvecklingen...